Ligger o försöker sova, men de går inte så bra. Har jobbat mellan 7 imorse- halv 9 kvällen idag. Kul... Var helt slut efteråt, gick in på mitt rum direkt. Aupairlivet är inte bara en dans på rosor. Har jämfört mitt liv hemma ganska mycket med mitt liv här idag. Missförstå mig inte, jag älskar mitt liv här, o har aldrig ångrat detta val. Men man inser vad man bör uppskatta hemma när man åker iväg såhär.
Jag jobbar tider då andra är lediga, eftermiddag/kväll då, den tid alla andra är ute. När jag är ledig på dagtid jobbar alla andra. Hemma spenderar jag vardagkvällar med att träna, oftast fotboll. jag är hyffsat social. Tränar man så träffar man kompisar där, tränar man inte kan man träffa kompisar eller bara umgås med familjen, gå på hockey/fotbollsmatcher. Man får liksom dagligt umgänge i den dos man vill. Det är så mycket lättare o ringa en kompis o träffas hemma. O känner man inte för att umgås, jaa då har du ju iaf alltid valmöjlighet till o ändra dig utan större konsekvenser.
Här är det sällan jag träffar kompisar på vardagskvällar, för jag slutar oftast sent. Ska man träffas får de bli ute på caféen, eller hemma hos någon annan. Som aupair har man en rejält sugig lön, o den försöker man hålla i på vardagar, o inte lägga den på cafébesök.
Att vara 20 år, o inte kunna träffa kompisar när man vill, utan att det ska arrangeras en massa är jävligt frustrerande. Det ska pusslas med tider, för alla jobbar olika. Det ska fixas med transport, tåg, bussar. Här har jag 2 nära kompisar som bor i evanston (som jag vill umgås med), de andra bor i downtown eller 1 timme iväg. Man kan helt enkelt inte träffa dom förrens på helgerna, om ens det. O så alltid den stora frågan: Vart ska vi träffas? En aupair kan inte bara släpa in folk genom dörren till sin värdfamiljs hus. O även om de kan o får, så har man ändå alltid en obekväm känsla till det, iallafall jag. Så som jag bor i detta hyreshus med min värdfamilj har vi knappt plats för oss själva. Det är fruktansvärt dåligt ljudisolerat. Jag bor vägg i vägg med både barnen o mina värdföräldrar. Kan inte bjuda hem vänner på kvällarna för då ska ju de sova. O även om jag får skulle jag inte vilja, för jag vill inte störa.
Aupairer kan inte heller låta någon sova hos en utan att det ska frågas eller smygas. Som mina vänner som bor i södra delen av Chicago (jag bor i norra), vill man träffas en kväll på helgen, ska de passas med tåg som slutar gå 11. Så frustrerande.
Känner inte att jag kan slappna av med o gå i någons kylskåp, laga vad jag vill eller ta vad jag vill. För det kanske de har planerat ska användas till nått särskilt. Jag har helt andra matvanor, de gillar massvis med kolhydrater och socker. För någon som mig med noll förbränning, men som försöker hålla sig i form är det döden.
Kvällar spenderar jag i mitt rum, där jag inte har något annan än min dator. Mina värdföräldrar jobbar, barnen sover.
Helgerna är bäst härborta, o då tar man mer än gärna vara på dom. Men o försöka få sovmorgon är oftast bara att glömma. Min värdfamilj är alla uppe med tuppen vid 8 typ, o då ska det tjafsas, klirras med köksgrejer eller spelas piano! Jättekul o vakna till.
vet egentligen inte vad jag vill komma med detta.. Antar att jag saknar en frihet som annars är så självklar. Även om jag inte alltid känner för att umgås med någon så har jag alltid valmöjligheten hemma. Jag saknar Erica, Lollo, Malin, fotbollstjejerna, Emelie, Anna, skolkompisarna alla... Väldigt mycket. Nu tar alla mina fina 93or studenten med, o jag´önskar inget hellre än att jag kunde va där o fira med dom. Saknar er något oerhört
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar